Sommarresa 2007 på fyra spår i Europa
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 15, med N061 mot Ukraina
Först några till civila bilder från Chişinău och längre ned mer tåg...
Tredje och sista dagen i Moldavien och Chişinău var en söndag..
..och då verkar alla gummor gå i kyrkan. Renovering av kyrkor finns det pengar till efter Sovjetunionens fall, medan fattigpensionärerna tigger utanför kyrkan på söndagarna...
En av de saker..
..man bara hittar i f.d. Sovjet är..
..sjysta krigsmonument över..
..det stora fosterländska kriget 1941-1945.
"Eternitate memorialnii kompleks" är en krigskyrkogård, segermonument från det stora fosterländska kriget (andra världskriget heter så på sovjetiska), minnesplats för de som dog i Afghanistan på 80-talet och inbördeskriget i Transnistrien i början på 90-talet.
Den evigt brinnande lågan på den okände soldatens grav, värnpliktiga soldater på högvakt, och monument över Chişinăus namngivna hjältar...
När vi tröttnat på segermonument tog vi en trånka ned till centrum igen. Trådbussparken är ganska gammal, men några modernare vagnar verkar det finnas.
Frampå eftermiddagen började det bli dags att åka vidare. Vi tog en promenad genom Stefan cel Mare parken..
..förbi "Heliga porten" framför katedralen..
..längs Bulavardul Stefan cel Mare till hotellet..
..hämtade packningen och tog en trådbuss ned..
..till stationen. Vid ett bord på en uteservering med tåg-och-folk utsikt hittade vi Tysken Från Stocksund som åkt i förväg.
Helt okej ställe att klämma en kall Chisinau i skuggan! 🙂
Biljetten, med stämpel och allt...
Men fortfarande var det en god stund tills tåget skulle gå så det fanns även tid att drälla runt lite. Vårt tåg stod redan inne.
Bortanför stod även det långa tågsättet till 341 Chişinău - Moscova Kievskaia (till vänster) samt det kortare till 6010 Chişinău - Reni, en inrikesresa på 12 timmar... Det går tre dagliga tåg Chişinău - Moskva med en restid på c:a 30 timmar... Ett snabbt och ett långsamt via Ungeni - Ocnița samt ett snabbt via Bender - Tiraspol (Transnistrien). 341 är det långsamma via Ocnița som skulle följa efter vårt tåg.
Bild på fjärrtågstidtabellen som gällde då, länk till Railfaneurope.net
Moldavien - Ukraina karta på Trainspotting Bükkes
En studie i vagnmärkning: CFR, Moldavien
RZD, Ryssland
RZD, Ryssland igen.
En tredjedels 3TE10M trippellok var kopplat framför vårt tåg. Det finns inga egentliga berg i Moldavien, men terrängen är kulligt kuperad med lååånga motlut på järnvägen så de kraftiga trippelkopplade 3TE10M loken behövs för godstågen. I halvtunga resandetåg räcker en lokdel, men det måste vara lite opraktiskt att hantera lok som bara har en förarhytt. Men det är världens coolaste diesellok så det får man väll ta...
Byggd på oktoberrevolutionens dieselloksfabrik i Lugansk (Ukraina) 1986...
Dags att leta rätt på rätt vagn och gå ombord. Biljetten kollas vid ombordstigningen och har man inte biljett till den vagn man försöker med kommer man inte på där...
Punktligt 19.20 och med ett ordentligt rökmoln rullar vi iväg från Chişinău. Strax passerar vi serviceanläggningen för motorvagnar. CFM har ett antal ungerskbyggda motorvagnståg för lokaltrafik.
Vår provodnik samlar in biljetterna och tar betalt för lakan. Biljetterna förvaras sedan i en liten svart läderpärm med ett fack för en väl vikt biljett per plats och återlämnas strax före avstigning med ett avriv på mitten (dvs. ett avrivet hörn när biljetten är vikt på mitten) istället för klipp.
I lagom maklig takt rullar vi fram genom det småkuperade moldaviska kulturlandskapet medan solen sjunker allt lägre.
Mer än en gång har sällskapet blivit blåsta på utlovade restaurangvagnar i bredspåriga länder, så tiden på stationen i Chişinău var avpassad för att kontrollera att restaurangvagnen verkligen fanns i sinnevärlden och annars hinna äta något innan avgång. Den här gången fanns den verkligen, men skulle den servera något?
Jaaa 😀. Det fanns visserligen ingen meny och personalen pratade ryska och rumänska (moldaviska) vilket inte någon av oss gjorde, men madam bastanta förklarade med läten och rörelser, som till och med fick den ättiksura kokerskan att börja garva, att det gick att få kyckling. Topp! Fyra öl och lite bröd också tack!
Inte särskilt billigt med lokala mått mät, men jag lovar att det inte var microvärmd mat... Förutom oss var det helt tomt i restaurangvagnen, det kändes som den mest var till för att hålla tågbesättningen med mat på deras fyradygnsresa till S:t Petersburg och tillbaks.
Vid tiotiden var vi i Ungheni, gränsstationen där vi kommit in från Rumänien, och tåget gjorde ett lite längre uppehåll. Vårt tåg fortsatte sedan norrut genom Moldavien via Ocnița som är gränsstation mot Ukraina i norr. Dags att sova en stund, gränspassagen med tillhörande gränskontroll sker naturligtvis på småtimmarna...
Fortsättning följer..